Heliga Valborg
Historien om Sankta Walpurgis - "heliga Valborg"
Valborg (eg. Walpurgis) var enligt legenden en engelsk prinsessa, född omkr. 710. Hon kallades till Tyskland av sin morbror ärkebiskopen av Mainz. Detta för att hon skulle hjälpa till att kristna tyskarna. Valborg blev så småningom abbedissa i Heidenheims nunnekloster, där hon avled år 779. ”Heliga Valborg” blev hon när hon helgonförklarades år 870.
Ett kristet uppdrag och författarskap
Valborg reste från England tillsammans med sina bröder, Sankt Willibald och Sankt Winibald, till Frankerriket (numera Tysklands Franken och Württemberg). Där skulle hon assistera sin morbror Sankt Bonifatius i spridandet av Guds ord bland de fortfarande hedniska tyskarna. Valborg hade förberetts väl för sitt uppdrag. Hon hade undervisats i England av nunnorna i Wimborne Abbey, Dorset, där hon var medlem av samfundet i tjugosex år. Tack vare sin omfattande utbildning kunde hon senare skriva Sankt Winibalds biografi och en redogörelse på latin om Sankt Willibalds resor i Jerusalem. Heliga Valborg är därför ofta omtalad som den första författarinnan i både England och Tyskland.
En minnesvärd flytt
Valborg blev nunna och bodde i klostret i Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt, som grundades av hennes bror Willibald. Willibald utnämnde Valborg till sin efterträdare och efter hans död 751 blev hon abbedissa. Valborg avled den 25 februari 779 och begravdes i Heidenheim. På 870-talet flyttades hennes stoft till Eichstätt och på en del håll, exempelvis i Sverige, Finland och Bayern, är Valborgs namnsdag ett minne av flytten av hennes reliker den 1 maj.
Brasor som skydd mot häxor
Till minne av Heliga Valborg utvecklades på 1400-talet en särskild kult där bland annat häxtro och motverkandet av onda krafter hade stor betydelse. Man trodde att natten till första maj var en magisk natt och tidpunkten för häxsabbaten. Det sades att häxor flög på kvastar och att alla övernaturliga väsen gjorde saker i djävulens sällskap. I Tyskland började man därför på valborgsmässoafton att tända stora brasor i det fria för att skydda sig och hålla häxor och annat trolltyg på avstånd.